Dikten som ingen hörde

Där rinner en bäck genom livets skog

Och möter en annan på vägen

Sån tur att den bäcken det loppet tog

Och grävde sin fåra så trägen

Att bäckarna möts, är det slumpens skörd?

Eller finns det någon drivkraft bak detta?

Blev en liten bäck till den andra förd

Av nån kraft, som vill ställa till rätta?

Nu har dessa två i ett slag blivit ett

Och porlar så lustigt tillsamman

Det är ju naturens förträffliga sätt

Att enas i lust och i gamman

Och vattnet ska rinna och växa till älv

Som livslångt ska glittra och brusa

Och hitta sin hemliga dalgång själv

Sin egen förlovade kjusa

Men aldrig ska bäckarna vända om

Och aldrig de åter ska finna

De källorna varifrån bäckarna kom

Det må vi en smula besinna!

Vi fick den av min (Karin) mamma på vår bröllopsdag!

Bröllopet var perfekt! Tack!